|
Vägverkets författningssamling |
|
|
Vägverkets
föreskrifter |
VVFS 1996:200 Utkom från trycket den 10
juli 1996 Allmänna
råd markeras med indragen text |
beslutade den 19 juni 1996.
Vägverket föreskriver1) med stöd av 95 och 99 §§ körkorts-förordningen (1977:722) följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Dessa föreskrifter gäller
- medicinska krav för innehav av körkort eller traktorkort,
- krav på omprövning av sådant innehav på grund av medi-cinska förhållanden,
- krav på läkarintyg för prövningen av den medicinska lämpligheten för innehav av körkort eller traktorkort,
- krav på den undersökning som skall ligga till grund för utfärdande av läkarintyg,
- krav på särskild lämplighetsprövning efter rattfylleri,
- synprövning enligt 11 § körkortsförordningen (1977:722),
- läkares anmälningsskyldighet enligt 17 a § körkortslagen (1977:477).
2 § I dessa föreskrifter har följande beteckningar nedan angiven betydelse.
_________________________________________________
Beteckning Betydelse
_________________________________________________
Grupp I Behörighet A, A1, B
eller BE samt traktorkort
Grupp II Behörighet C eller CE
Grupp III Behörighet D, DE eller
TAXI
Innehav Innehav av körkort
eller traktorkort
Omprövning Omprövning av innehav genom krav på
läkarintyg
eller annat medicinskt underlag enligt
12 §, 33 § eller 34 § körkortsförord-
ningen
(1977:722).
3 § I de fall grupp enligt 2 § inte anges, gäller vad som föreskrivs samtliga körkortsbehörigheter och traktorkort.
4 § Varje sjukdom, skada eller annat medicinskt förhållande som kan antas påverka förmågan att framföra sådant fordon som anges i 1 § första stycket körkortslagen (1977:477), skall prö-vas från trafiksäkerhetssynpunkt. Om förhållandet bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk, föreligger hinder för innehav. Detta gäller inte om risken är obetydlig varvid större tolerans medges för innehav i grupp I än i grupp II och III.
5 § I fråga om vissa medicinska förhållanden gäller för innehav och för omprövning vad som föreskrivs särskilt i 2-14 kap. I fråga om andra medicinska förhållanden skall 4 § tillämpas med beaktande av följande.
Riskbedömningen och behovet av omprövning skall ske med utgångspunkt från det medicinska förhållandets allmänna karaktär och symptombild och från omständigheterna i det enskilda fallet. Om förhållandet har nära anknytning till vad som sägs i 2-14 kap. skall ledning hämtas från de särskilt angivna kraven.
6 § I fråga om läkarintyg som krävs för prövningen av den medicinska lämpligheten vid ansökan om körkortstillstånd, vid omprövning eller när uppgifter i övrigt ger anledning att ifrågasätta fortsatt innehav, finns bestämmelser i 18 kap.
7 § Föreskrivna krav på läkarintyg och omprövning får inte från-gås i andra fall än de som är särskilt angivna. Den prövande myndigheten får dock, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt fall besluta om annan omprövning eller godta annat underlag än det som är föreskrivet.
2 kap. Om trafiksynen
Innehav i grupp I
1 § Den binokulära synskärpan skall uppgå till minst 0,5 med eller utan korrektion. Vid enögdhet skall dock synskärpan uppgå till minst 0,6 med eller utan korrektion. Om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3 och synnedsättningen har inträtt plötsligt skall synnedsättningen ha varat i minst sex månader.
2 § Vid nystagmus skall synskärpan enligt 1 § uppnås i blickriktningar upp till 30o från den rakt fram.
3 § Det binokulära synfältet skall minst motsvara ett normalt ögas synfält. Sammanfallande synfältsdefekter med perifer place-ring samt begränsad utbredning oc h begränsat djup, utgör dock inte hinder för innehav.
Allmänt råd
I tveksamma fall bör yttrande inhämtas från Vägverket.
4 § Dubbelseende får inte förekomma i någon blickriktning upp till 30o från den rakt fram.
5 § Total nattblindhet eller annan allvarlig begränsning av seendet vid nedsatt
belysning, utgör hinder för innehav.
Innehav i grupp II och III
6 § Synskärpan skall, med eller utan korrektion, uppgå till minst 0,8 i det bästa ögat och till minst 0,5 i det sämre ögat.
7 § Vid nystagmus skall synskärpan enligt 6 § uppnås i blickrikt-ningar upp till 30o från den rakt fram.
8 § Synfältet skall vara normalt på vardera ögat. Synfältsdefekt i endast ett öga utgör dock inte hinder för innehav om defekten är begränsad till storlek och djup och om bortfallet helt kompenseras av det andra ögat.
Allmänt råd
I tveksamma fall bör yttrande inhämtas från Vägverket.
9 § Ögonens rörlighet skall vara normal.
10 § Dubbelseende får inte förekomma i någon blickriktning.
11 § Om föreskriven synskärpa inte kan uppnås utan korrektionsglas, får inget av glasen överstiga åtta dioptrier i styrka i den mest brytande meridianen. Detta gäller dock inte om korrektion sker med kontaktlinser som fördras väl.
12 § Enögdhet utgör hinder för innehav.
13 § Total nattblindhet eller annan allvarlig begränsning av seendet vid nedsatt belysning, utgör hinder för innehav.
Omprövning
14 § Vid förekomst av progressiv ögonsjukdom skall omprövning ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
3 kap. Om hörsel och balanssinne
Innehav
1 § Överraskande anfall av balansrubbning eller yrsel som innebär en trafiksäkerhetsrisk, utgör hinder för innehav.
2 § Morbus Ménière utgör hinder för innehav i grupp II och III om sjukdomen är kliniskt aktiv.
3 § Hörselnedsättning eller dövhet utgör inte hinder för innehav i grupp I eller II. För innehav i grupp III skall hörselförmågan vara sådan att körkortshavaren har möjlighet att kommunicera med passagerare och andra trafikanter. Detta krav skall anses uppfyllt om vanlig samtalsstämma uppfattas på fyra meters avstånd på ena örat med eller utan hörapparat.
Omprövning
4 § Vid förekomst av Morbus Ménière eller annan progressiv sjukdom skall omprövning ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
4 kap. Om rörelseorganens funktioner
Innehav
1 § Sjukdom eller nedsättning i rörelseorganens funktion som medför att fordon inte kan framföras på ett trafiksäkert sätt utgör hinder för innehav.
2 § Hinder enligt 1 § föreligger inte om funktionsnedsättningen kan kompenseras genom ortopedisk protes eller tekniska anordningar på fordonet. I fråga om begränsning av körkortets eller traktorkortets giltighet och ändring av villkor m m, finns bestämmelser i 12 § första stycket, 34 § första stycket, 55 § och 59 § körkortsförordningen (1977:722).
3 § För innehav i grupp III skall rörelseförmågan vara tillräcklig för att kunna hjälpa passagerare in i och ut ur fordonet samt med bilbälte.
Omprövning
4 § Vid förekomst av progressiv sjukdom, som i framtiden kan förväntas medföra funktionsnedsättning av sådan svårighets-grad att körförmågan påverkas, skall omprövning ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. Detsamma gäller i fråga om rörelseförmågan enligt 3 §.
5 kap. Om hjärt- och kärlsjukdomar
Allmänt
1 § Hjärt- eller kärlsjukdom som innebär påtaglig risk för att hjärnans funktioner akut försämras eller som i övrigt innebär en trafiksäkerhetsrisk, utgör hinder för innehav.
Risken för slaganfall (stroke) skall bedömas enligt detta kapitel. Därvid skall särskilt uppmärksammas förekomsten av transitoriska ischemiska attacker (TIA) samt i övrigt viktiga riskfaktorer såsom förhöjt blodtryck, förhöjda blodfetter, förmaksflimmer och kärlmissbildning.
Reststillståndet
efter ett slaganfall skall bedömas enligt tillämpligt kapitel, exempelvis 2 kap
(syndefekter), 4 kap (förlamningar), 8 kap (medvetandestörningar) och 10 kap
(kognitiva störningar).
2 § Bedömningen skall ske med beaktande av tillståndets orsaker, kliniska form och utveckling samt behandlingsresultatet.
3 § I fråga om innehav i grupp II och III gäller särskilt vad som föreskrivs i 4-7 §§. I fråga om andra medicinska förhållanden skall för dessa grupper 1-2 §§ tillämpas med beaktande av den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav.
Innehav i grupp II och III
4 § Ischemisk hjärtsjukdom utgör hinder för innehav om något av följande förhållanden föreligger:
a) Den symptombegränsade arbetsförmågan vid arbetsprov understiger klart ett förväntat normalvärde med beaktande av patientens kön, ålder, kroppsstorlek och vikt.
b) Nedsatt vänsterkammarfunktion med symptom på hjärtsvikt.
c) Förekomst av allvarliga paroxysmala arytmier.
d) Angiografifynd som visar hemodynamiskt signifikant förträngning av kranskärlen.
e) Förekomst av angina pectoris i vila eller utlöst av emotio- nella faktorer.
Första stycket gäller även om sjukdomen har åtgärdats med by pass-operation av kranskärlen eller med perkutan transluminal angioplastik (ballongsprängning).
5 § Nedsatt klaffunktion i form av förträngning, läckage eller en kombination därav, utgör hinder för innehav om något av följande förhållanden föreligger:
a) Symptomgivande hjärtsvikt.
b) Förekomst av allvarliga paroxysmala arytmier.
c) Allvarliga EKG-avvikelser såsom tecken på ischemi eller retledningsstörningar.
Första
stycket gäller även efter kirurgisk terapi.
6 § Innehav kan medges trots vad som sägs i 4-5 §§ under förut-sättning att förhållandena är prognostiskt gynnsamma och trafiksäkerhetsrisken bedöms vara liten.
7 § Genomgången hjärttransplantation utgör hinder för innehav.
Omprövning
8 § Omprövning skall ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
6 kap. Om diabetes
Innehav
1 § Diabetessjukdom som inte är under godtagbar kontroll med avseende på risken för hypoglykemi, utgör hinder för innehav. Därvid skall särskilt beaktas risken för medvetslöshet som inte föregåtts av varningssymptom.
I fråga om andra komplikationer av diabetessjukdomen skall bedömningen av trafiksäkerhetsrisken göras mot bakgrund av vad som i övrigt sägs i dessa föreskrifter, särskilt beträffande trafiksynen samt hjärt- och kärlsjukdomar.
2 § Diabetessjukdom som behandlas med insulin utgör hinder för innehav i grupp II och III. Om sjukdomen är väl balanserad får dock innehav av behörigheten C medges. Körkortet skall i sådant fall förenas med begränsningen att tung lastbil inte får föras i trafik som är yrkesmässig enligt yrkestrafiklagen (1988:263).
Omprövning
3 § Vid diabetessjukdom som behandlas med insulin skall omprövning ske efter ett år och därefter minst vart tredje år.
Allmänt råd
Ett intervall på tre år bör tillämpas endast om sjukdomen sedan lång tid tillbaka är dokumenterat väl balanserad eller nyligen har debuterat och det är uppenbart att kortare intervall inte behövs.
4 § Vid diabetessjukdom som inte behandlas med insulin skall omprövning ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. Omprövning får underlåtas om det framstår som uppenbart obehövligt.
Undantag
5 § Utan hinder av vad som sägs i 2 § får den som innehar körkort i grupp II, och som drabbas av diabetes som kräver behandling med insulin, medges fortsatt innehav om det föreligger särskilda skäl. Med särskilda skäl förstås
a) att sjukdomen är välbalanserad och i övrigt komplikations-fri och
b) att körkortshavaren är beroende av behörigheten för sin försörjning eller har andra tungt vägande skäl för fortsatt innehav.
7 kap. Om neurologiska sjukdomar
Innehav
1 § Sjukdomar i nervsystemet som innebär trafiksäkerhetsrisker utgör hinder för innehav.
2 § Riskbedömningen skall ske med beaktande av tillståndets kli-niska form och utveckling samt behandlingsresultatet. Härvid skall särskilt beaktas förekomsten av motoriska eller senso-riska symptom som påverkar balans, koordination eller psykomotorisk hastighet och sådana defekter av kognitiv natur som avses i 10 kap.
3 § I fråga om innehav i grupp II och III skall beaktas den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav.
Omprövning
4 § Vid förekomst av progressiv sjukdom, såsom Parkinsons sjuk-dom, multipel skleros eller annan neurodegenerativ sjukdom skall omprövning ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
8 kap. Om epilepsi och annan medvetandestörning
Allmänt
1 § Med epilepsi förstås att en person har tendens att få åter-kommande epileptiska anfall. Med epileptiska anfall förstås den kliniska manifestationen av abnorma, repetitiva urladd-ningar i hjärnans nervceller.
2 § Bedömningen skall ske med beaktande av anfallens orsaker, kliniska form och utveckling samt behandlingsföljsamhet och behandlingsresultat.
3 § Epileptiska anfall utlösta av abstinens skall i neurologiskt av-seende bedömas enligt detta kapitel. Om beroende eller miss-bruk av medel som påverkar förmågan att framföra motor-drivet fordon föreligger skall dock den samlade medicinska bedömningen ske med utgångspunkt från missbruket eller beroendet. Förekomsten av abstinensutlösta anfall indikerar särskild uppmärksamhet på allt bruk av sådana medel och ökar kravet på säkerställd nykterhet.
Innehav vid epilepsi
4 § Följande förhållanden utgör var för sig hinder för innehav i grupp I:
a) Epileptiskt anfall under den senaste tvåårsperioden.
b) EEG-undersökning utvisar förekomst av regelbundna symmetriska formationer av bilateralt synkron 3 per sekund spike wave aktivitet med generell utbredning.
c) Anamnesen och resultatet av EEG-undersökning innebär sammantaget en påtaglig risk för attacker av medvetande-påverkan.
5 § Följande förhållanden utgör var för sig hinder för innehav i grupp II och III:
a) Epileptiskt anfall under den senaste femårsperioden.
b) EEG-undersökning utvisar förekomst av regelbundna sym-metriska formationer av bilateralt synkron 3 per sekund spike wave aktivitet med generell utbredning.
c) Anamnesen och resultatet av EEG-undersökning innebär sammantaget en risk för attacker av medvetandepåverkan.
6 § Allmänt råd
Om EEG-kurvan utvisar epileptiform aktivitet i frekvensområdet 3 per sekund, men utan att vara specifikt uttryck för generaliserade anfall av absens-karaktär (petit mal), och kravet på anfallsfrihet är upp-fyllt, bör som underlag för bedömningen ingå reak-tionstidsmätning eller annat funktionsprov.
Undantag vid epilepsi
7 § Innehav i grupp I kan medges trots vad som sägs i 4 § a) under förutsättning att förhållandena är prognostiskt gynnsamma. I det enskilda fallet skall bedömas behovet av viss obser-vationstid efter det senaste anfallet.
Allmänt
råd
Exempel på prognostiskt gynnsamma förhållanden är följande:
a) Att anfall inträffat efter läkarordinerad utsättning, eller efter försök till utsättning, av medicineringen.
b) Att anfall inträffat som en direkt följd av provocerande faktorer och dessa har varit av sådant slag att de kan förutses inte återkomma.
c) Att ett solitärt anfall inträffat efter lång tid av anfallsfrihet och omständigheterna i övrigt talar för en låg risk för nya anfall. Minst ett års anfallsfrihet bör dock uppnås.
Epileptiska anfall under eller i anslutning till sömn (nattliga anfall) är inte att anse som prognostiskt gynnsamma förhållanden.
Innehav vid medvetandestörning
8 § Vid enstaka anfall av epileptisk natur eller annan medvetande-störning, skall bedömningen ske utifrån risken för ytterligare anfall eller medvetandestörning. För innehav i grupp II och III bör inte annat än undantagsvis godtas mindre än fem års symptomfrihet.
Om en EEG-undersökning visar klar epileptiform aktivitet efter ett enstaka toniskt-kloniskt generaliserat anfall (grand mal) skall bestämmelserna om epilepsi i 4-7 §§ tillämpas.
Omprövning
9 § Omprövning skall ske efter ett år, efter två år och efter fem år.
Den i första stycket föreskrivna kontrolltiden får begränsas om anfallsfrihet föreligger sedan lång tid tillbaka och det i övrigt är uppenbart att fortsatta kontroller inte behövs.
Omprövning utöver vad som sägs i första stycket skall ske om förhållandena påtagligt försämrats eller i övrigt framstår som mindre stabila.
9 kap. Om njursjukdomar
Allmänt
1 § Allvarligt nedsatt njurfunktion som innebär en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för innehav.
2 § I fråga om innehav i grupp II och III skall beaktas den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med ett sådant innehav.
Dialysbehandling
3 § Dialysbehandling utgör hinder för innehav i grupp II och III.
Omprövning
4 § Omprövning skall ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall. Detsamma gäller efter njurtransplantation.
10 kap. Om demens och andra kognitiva störningar
Allmänt
1 § Allvarlig kognitiv störning utgör hinder för innehav. Vid bedömningen skall särskilt beaktas störningar i uppmärksam-het, omdöme och minne, i visuospatiala och i psykomotoriska funktioner. Vidare skall beaktas förekomst av känslomässig labilitet och ökad uttröttbarhet.
2 § I fråga om innehav i grupp II och III skall beaktas den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med ett sådant innehav.
Demens
3 § Demens utgör hinder för innehav oavsett grupp. Vid demens som bedöms vara lindrig kan dock innehav i grupp I medges.
Allmänt råd
Demens
bör anses som lindrig om patienten, trots märkbart försämrad förmåga till
aktivt yrkesarbete och till sociala aktiviteter, ändå har förmågan att föra ett
självständigt liv med ett förhållandevis intakt omdöme.
4 § Demens anses föreligga om sådan diagnos har ställts utifrån vedertagen medicinsk praxis eller om det utifrån tillgänglig information kan bedömas att kriterierna för sådan diagnos är uppfyllda. Med kriterier avses de som anges i ett kritieriebaserat system för diagnosklassifikation, såsom DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) eller ICD (International Classification of Diseases).
Förvärvade hjärnskador
5 § Hjärnskada som förvärvats efter exempelvis stroke, infektion, anoxi, förgiftning eller tumör samt traumatiskt förvärvad hjärnskada, skall bedömas med beaktande av vad som sägs i 1 och 2 §§.
Omprövning
6 § Omprövning skall ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
Allmänt råd
Vid lindrig demens samt vid tillstånd med minnes-störning, där demensutveckling kan misstänkas, bör omprövning ske årligen.
11 kap. Om vakenhetsstörning
Innehav
1 § Sömnapnésyndrom, snarksjukdom (rhonchopathi), narkolepsi eller annan sjukdom med vakenhetsstörning som innebär en trafiksäkerhetsrisk, utgör hinder för innehav. Detta gäller dock inte vid framgångsrik behandling.
2 § I fråga
om innehav i grupp II och III skall beaktas den ökade trafiksäkerhetsrisk som
följer med sådant innehav.
Omprövning
3 § Omprövning skall ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
12 kap. Om bruk av medel som påverkar förmågan att framföra motordrivet fordon
Allmänt
1 § Detta kapitel gäller bruk av
a) alkohol,
b) andra psykoaktiva droger än alkohol, utom nikotin och koffein,
c) sådant läkemedel som inte är av psykoaktivt slag men som ändå bedöms kunna påverka förmågan att framföra motor-drivet fordon.
Allmänt råd
Exempel på sådana psykoaktiva droger som avses i b) är opiater, amfetamin, cannabis, hallucinogener och flyktiga lösningsmedel samt narkotikaklassade läkemedel enligt Läkemedelsverkets förteckningar II eller III respektive IV eller V. Även anabola steroider tillhör gruppen psykoaktiva droger.
2 § Beroende av medel som sägs i 1 § a-b) anses föreligga om sådan diagnos har ställts utifrån vedertagen medicinsk praxis eller om det utifrån tillgänglig information kan bedömas att kriterierna för sådan diagnos är uppfyllda. Med kriterier avses de som anges i ett kriteriebaserat system för diagnosklassifikation, såsom DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) eller ICD (International Classification of Diseases).
Med missbruk förstås i dessa föreskrifter ett bruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt eller uppfyller kriterierna för missbruk av psykoaktiv drog enligt DSM. Om kriterierna för beroende någon gång har uppfyllts skall reglerna om sådant beroende tillämpas.
Innehav vid beroende
3 § Beroende av medel som sägs i 1 § a-b) utgör hinder för inne-hav till dess ett varaktigt nyktert levnadssätt kan verifieras och prognosen för fortsatt nykterhet är god.
4 § Med varaktighet förstås minst sex månader och upp till två år vid svårt beroende. Avsteg härifrån kan göras om förhållandena i det enskilda fallet särskilt motiverar detta.
Vid
vistelse på kriminalvårdsanstalt, behandlingshem eller
motsvarande skall ett varaktigt nyktert levnadssätt visas för tiden efter frigivningen respektive utskrivningen. Om
nykterheten varit kontrollerad under
vistelsen kan under denna tid visad nykterhet tillgodoräknas. Dock skall
i sådant fall, för att kravet på varaktighet skall anses uppfyllt, tiden i
frihet uppgå till minst sex månader.
5 § Med verifiering förstås att nykterheten kan visas genom
a) en kontinuerlig läkarkontakt eller annan rehabilitering,
b) frekventa laboratorieprover under hela kontrollperioden och
c) ett läkarintyg som utvisar och bedömer nämnda för-hållanden. Därvid skall avvikande provresultat kommenteras.
Allmänt råd
Läkarintyget bör noggrant återge innehållet i rehabiliteringen. Vidare bör i fråga om laboratorieprover beaktas behovet av kontroller som utesluter även annat drogbruk än det som aktualiserat körkortsfrågan.
.
6 § I prognosbedömningen skall beaktas de förhållanden under vilka rehabiliteringen skett, sociala faktorer samt eventuella återfall.
Innehav vid missbruk
7 § Missbruk av medel som sägs i 1 § utgör hinder för innehav till dess ett varaktigt nyktert levnadssätt kan verifieras och prognosen för fortsatt nykterhet är god. Därvid skall 4-6 §§ tillämpas på motsvarande sätt. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet får dock kravet på verifiering enligt 5 § a-b) frångås under förutsättning att det på annat sätt kan anses styrkt att prognosen är god.
Innehav vid regelbundet, läkarordinerat bruk av medel som sägs i 1 §
8 § Sådant
regelbundet, läkarordinerat bruk av medel som sägs i 1 § som inte är att anse
som beroende eller missbruk men som är av viss omfattning, samt läkarordinerat
bruk av Metadon eller annat ersättningspreparat, skall prövas från
trafiksäker-hetssynpunkt. Om bruket bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk, föreligger hinder för
innehav.
Särskilt i fråga om fortsatt innehav vid beroende eller missbruk av medel som sägs i 1 § a-b)
9 § För den som innehar körkort, traktorkort eller körkortstillstånd kan fortsatt innehav medges även om kraven på varaktighet och verifiering inte är uppfyllda. I sådant fall krävs dock att omständigheterna i övrigt med styrka talar för en god prognos.
Allmänt råd
Exempel härpå är att innehavaren kan visa på särskilt goda resultat av en inledd rehabilitering med avsedd varaktighet under tid som bedöms nödvändig.
Omprövning
10 § Omprövning skall ske efter sex månader, efter ytterligare sex månader och efter ytterligare tolv månader. Behovet av omprövning därutöver skall bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet.
Allmänt råd
Ett villkor om läkarintyg bör inte omfatta den totala uppföljningsperioden, men innehavaren bör i samband med att körkortstillstånd meddelas, och det första kravet på läkarintyg beslutas, underrättas om vad som normalt gäller i fråga om uppföljningstid och ytterligare läkarintyg.
13 kap. Om särskild utredning efter rattfylleribrott
1 § Den som genom lagakraftvunnen dom dömts för brott mot 4 § eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och därvid haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller minst 0,5 milligram per liter i utandningsluften, skall till en ansökan om körkortstillstånd foga ett särskilt utlåtande som styrker att kravet på ett nyktert levnadssätt enligt 7 § andra stycket körkortslagen (1977:477) är uppfyllt. Utlåtandet skall vara utfärdat inom två månader före ansökningen.
2 § Kravet på utlåtande enligt 1 § gäller inte om ansökningen om körkortstillstånd görs senare än fem år från dagen för domen eller motsvarande straffrättsliga avgörande.
3 § Allmänt råd
I de fall krav på särskilt utlåtande inte föreligger, ankommer det på länsstyrelsen att i varje enskilt fall bedöma behovet av en sådan utredning som sägs i 11 § tredje stycket körkortsförordningen (1977:722). Före-läggande om utlåtande som sägs i detta kapitel bör övervägas när sökanden inom tre år begått upprepade trafiknykterhetsbrott eller på annat sätt visat sig opålit-lig i nykterhetshänseende.
Omprövning
4 § Omprövning skall ske efter sex månader och efter ytterligare tolv månader. Behovet av omprövning därutöver skall bedö-mas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet.
Allmänt råd
Ett villkor om läkarintyg bör inte omfatta den totala uppföljningsperioden, men innehavaren bör i samband med att körkortstillstånd meddelas, och det första kravet på läkarintyg beslutas, underrättas om vad som normalt gäller i fråga om uppföljningstid och ytterligare läkarintyg.
14 kap. Om psykiska störningar
Innehav
1 § Varje psykisk störning som yttrar sig i allvarligt stört beteende, impulskontrollstörning eller uttalade brister i fråga om omdöme eller anpassningsförmåga, utgör hinder för innehav om inte tillståndet är stabilt och risken för sådana yttringar bedöms vara liten.
Riskbedömningen skall göras mot bakgrund av
a) störningens betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt,
b) sjukdomsinsikt,
c) behandlingsföljsamhet och behandlingseffekt, samt
d) recidivfri observationstid.
Vad nu
har sagts gäller även om tillståndet är av organisk natur. Vid sådan bedömning
skall vidare särskilt beaktas stör-ningar i uppmärksamhet, omdöme och minne samt
visuospa-tiala funktioner.
2 § Vid schizofrena och andra psykotiska syndrom skall särskilt uppmärksammas förekomsten av
a) vanföreställningar,
b) hallucinationer,
c) vredesutbrott,
d) desorganiserat beteende,
e) kvarstående defekttillstånd efter aktiv sjukdomsfas, samt
f) överkonsumtion av alkohol eller bruk av annat medel som påverkar förmågan att framföra motordrivet fordon.
Vid schizoaffektivt syndrom skall särskilt uppmärksammas maniliknande symptom.
Allmänt råd
Innehav bör inte medges förrän tidigast ett år efter senaste aktiva sjukdomsfas.
3 § Vid bipolärt syndrom (manodepressiv sjukdom) skall särskilt uppmärksammas förekomsten av
a) sen sjukdomsdebut,
b) flera maniska episoder,
c) upprepade tillstånd av hypomani,
d) psykosocial stress, samt
e) överkonsumtion av alkohol eller bruk av annat medel som påverkar förmågan att framföra motordrivet fordon.
Allmänt råd
Innehav bör inte medges förrän tidigast ett år efter senaste återfall i sjukdomen. Vid återfall endast i depressiv episod kan kortare observationstid godtas.
4 § I fråga om personlighetsstörningar skall särskild uppmärksam-het ägnas antisocial personlighetsstörning och borderline personlighetsstörning.
5 § I fråga om innehav i grupp II och III skall beaktas den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav. Vad gäller innehav i grupp III skall speciell uppmärksamhet ägnas förekomsten av förhållanden som kan utgöra risk för passa-gerares säkerhet.
Omprövning
6 § Omprövning skall ske med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
15 kap. Om läkarundersökning
Allmänt
1 § Läkarundersökning som skall ligga till grund för intyg enligt 11 och 25 §§ körkortsförordningen (1977:722) skall göras med beaktande av de krav för innehav som anges i 1-14 kap och med utgångspunkt från de uppgifter sökanden lämnar. Intyget skall innehålla ett medicinskt utlåtande om huruvida en sjukdom som innebär en trafiksäkerhetsrisk föreligger eller inte.
2 § Allmänt råd
Vad som sägs i detta kapitel bör i tillämpliga delar vara vägledande även för läkarundersökning med anledning av omprövning av körkortsinnehavet enligt 33 och 34 §§ körkortsförordningen (1977:722).
Inför en sådan undersökning bör läkaren också ta del av körkortsmyndighetens handlingar i ärendet.
3 § Läkaren skall vara observant på riskerna med hälsoförändringar som smygande och subjektivt mera omärkligt kan innebära ett trafikriskabelt tillstånd. De funktionsnedsättningar som är en följd av stigande ålder skall uppmärksammas.
4 § Undersökningen skall omfatta följande moment:
a) bedömning av allmäntillståndet,
b) hjärtundersökning och blodtrycksmätning,
c) extremiteternas rörlighet och kraft samt gångförmågan,
d) pupill-, patellar- och fotsulereflexer.
e) finger-näsprov, knä-hälprov samt Rombergs prov på ataxi,
f) förekomst av socker i urinen.
5 § Om det vid undersökningen framkommer förhållanden som sägs i 18 kap 3 §, skall läkaren beakta de krav på ytterligare underlag som uppkommer och i förekommande fall hänvisa sökanden till behörig läkare.
Synen
6 § Synfunktionen skall undersökas enligt 16 kap.
Hörseln och balanssinnet
7 § Hörselprövning skall ske med vanlig samtalsstämma eller med tonaudiometer.
8 § Sökanden skall särskilt tillfrågas om förekomst av yrsel med hörselnedsättning, Morbus Ménière eller annan yrselsjukdom.
Rörelseorganen
9 § Vid defekttillstånd i rörelseorganen skall bedömning göras av dess inverkan på körförmågan, i förekommande fall med beaktande av ortopedisk protes och, i fråga om innehav i grupp III, förmågan att kunna hjälpa passagerare in i och ut ur fordonet samt med bilbälte.
Hjärt- och kärlsjukdomar
10 § Stroke, hjärtinfarkt, angina pectoris eller annan hjärt- eller kärlsjukdom samt rytmrubbningar och tecken på klaffsjukdom skall särskilt uppmärksammas. Vid förmaksflimmer skall risken för embolisering till hjärnans blodkärl bedömas.
11 § Resttillstånd efter stroke såsom synfältsdefekter, epilepsi och/
eller kognitiva störningar skall bedömas enligt kapitel 2, 4, 8 och 10.
Diabetes
12 § För bedömningen av om sökandens förmåga att föra motordri-vet fordon är väsentligt nedsatt på grund av diabetessjuk-domen, skall hänsyn särskilt tas till risken för hypoglykemi. Läkaren skall förvissa sig om att sökanden i förekommande fall är väl förtrogen med symptomen på hypoglykemi och har kännedom om lämpliga åtgärder om sådana symptom uppkommer.
13 § Komplikationer från kärlsystemet såsom retinopati eller neuropati med motoriska eller sensoriska bortfallssymptom, skall särskilt beaktas ävensom mikrovaskulära komplikationer med risk för hjärt- eller kärlsjukdom.
14 § Vad som sägs i 12 § är av särskild vikt vid insulinbehandlad diabetes och det är fråga om behörighet för tung lastbil. Läkaren skall därvid beakta och bedöma sökandens lämplighet från trafiksäkerhetssynpunkt att föra tung lastbil med avseende på de körningar och arbetsformer som är aktuella. I intyget skall läkaren avge ett särskilt utlåtande i den frågan.
Neurologiska sjukdomar
15 § Sökanden skall särskilt tillfrågas om tidigare manifestationer av neurologisk sjukdom, såsom multipel skleros eller opticus-neurit.
16 § Bedömning skall göras av motoriska eller sensoriska symptom som påverkar balans eller koordination och sådana defekter av kognitiv natur som avses i 10 kap.
Epilepsi och annan medvetandestörning
17 § Sökanden skall särskilt tillfrågas om förekomst av attacker av kortvarig medvetanderubbning och andra mindre påtagliga yttringar av epilepsisymptom.
Njursjukdomar
18 § Sökanden skall särskilt tillfrågas om tidigare förekomst av njursjukdom. Tecken på njursvikt skall särskilt uppmärk-sammas.
Kognitiva störningar
19 § Undersökningen skall omfatta en bedömning av sökandens kognitiva funktioner.
Allmänt råd
Vid hjärnskada, och vid misstanke om kognitiva stör-ningar bör ett enkelt test, såsom Fohlsteins Mini-Mental test, utföras.
20 § Allmänt råd
Om misstanke eller kännedom om minnesstörning föreligger bör om möjligt kompletterande uppgifter inhämtas från anhöriga.
21 § Allmänt råd
Vid misstanke om störningar i uppmärksamhet bör sökandens förmåga till delad uppmärksamhet och till uppmärksamhet över tid samt effekter av tidspress prövas.
22 § Allmänt råd
Om omdömesdefekter föreligger bör läkaren söka utröna i vad mån dessa har betydelse för trafiksäker-heten. Oförmåga att i trafiken ta hänsyn till eventuellt förekommande andra medicinska brister, bör härvid särskilt beaktas.
Vakenhetsstörning
23 § Sökanden skall särskilt tillfrågas om förekomst av vakenhetsstörning och av störning av nattsömnen på grund av sömnapnésyndrom eller uttalad snarkning.
Bruk av medel som påverkar förmågan att framföra motordrivet fordon
24 § Läkaren skall rikta uppmärksamhet mot symptom som är betecknande för utveckling mot eller pågående beroende eller missbruk av medel som påverkar förmågan att framföra motordrivet fordon.
Allmänt råd
Härvid bör särskilt beaktas förekomst av blandmissbruk och/eller tidigare vårdtillfällen på grund av beroende eller missbruk av aktuella medel.
25 § Läkaren skall beakta om sökanden behandlas med läkemedel som kan sätta ned körförmågan och i förekommande fall informera sökanden om eventuella trafiksäkerhetsrisker.
Psykiska störningar
26 § Undersökningen skall innefatta en bedömning av sökandens psykiska funktioner.
27 § Uppmärksamhet skall särskilt riktas mot psykiska störningar som medfört att sökanden av relativt små anledningar upprepade gånger reagerat med psykiska undantagstillstånd eller företer tecken på sådana störningar som kan utgöra risk för passagerares säkerhet vid yrkesmässig personbefordran. Vidare skall sådana sjukdomar och patologiska företeelser, som anfallsvis eller mera ihållande nedsätter sökandens vaksamhet och iakttagelseförmåga eller inskränker hans psykomotoriska reaktionsberedskap, särskilt uppmärksammas.
16 kap. Om synprövning
Allmänt
1 § Synprövning som skall ligga till grund för intyg enligt 11 § körkortsförordningen (1977:722) skall ske antingen vid en läkarundersökning eller, om ansökningen avser innehav i grupp I och läkarundersökning inte utförts, genom synscreening.
2 § Den apparatur som används vid synscreening skall vara godkänd av Vägverket. Anmälan om innehav av apparatur för synscreening skall göras till länsstyrelsen i det län där innehavaren är verksam.
Läkarundersökning
3 § Synprövningen skall omfatta:
a) Synskärpeprov och vid behov bestämning av ögonens refraktion. Undersökningen skall ske i ordinärt ljust rum utan bländande ljuskällor i synfältet med väl och jämnt belysta synprövningstavlor på fyra eller fem meters avstånd (eventuellt med hjälp av speglar). Alla bokstäver skall kunna tydas på den rad som anger synskärpan. Vid nystagmus skall den binokulära synskärpan bestämmas i blickriktningar upp till 30o från den rakt fram.
b) Synfältsundersökning, i regel enligt Donders konfronta-tionsmetod, utförd på vardera ögat för sig med prövning minst ett par gånger i varje synfältskvadrant.
c) Kontroll av ögats rörlighet. Rörligheten skall prövas i de åtta huvudmeridianerna varvid även förekomst av dubbelseende uppmärksammas.
4 § Om
anamnesen eller undersökningen ger misstanke om begränsning av seendet vid
nedsatt belysning eller sjukdom som kan befaras försämra synförmågan avsevärt,
skall detta anges.
Synscreening
5 § Synscreening får utföras av
a) personal vid trafikskola,
b) legitimerad optiker och
c) den som erhållit särskilt tillstånd av Vägverket.
6 § Den som utför synscreening skall ha genomgått utbildning som är godkänd av Vägverket. Bevis om utbildningen skall ges in till länsstyrelsen i det län där innehavaren är verksam.
7 § Synscreening skall omfatta:
a) Synskärpeprov, varvid dels den binokulära synskärpan dels synskärpan på vardera ögat för sig, i förekommande fall med och utan korrektion, skall fastställas.
b) Synfältsundersökning, varvid sökanden med vardera ögat säkert skall uppfatta alla ljuspunkter som visas. Vid prövning av synförmågan åt sidan behöver dock inte punkter utanför 85o uppfattas.
8 § Om sökanden under standardiserade screeningbetingelser inte uppnår gällande krav, skall hänvisning ske till ögonläkare för undersökning av synfältet eller till läkare eller legitimerad optiker för bestämning av synskärpan. Vid misstanke om ögonsjukdom skall sökanden hänvisas till läkare med specia-listkompetens i ögonsjukdomar.
17 kap. Om identitetsprövning
1 § Intyg enligt 15-16 kap får utfärdas endast om sökandens identitet har fastställts. Om sökanden är väl känd till namn och utseende krävs ingen ytterligare identitetsprövning. I annat fall skall sökanden förete en godtagbar identitetshandling.
2 § Godtagbar identitetshandling är gällande
a) SIS-märkt identitetskort,
b) identitetskort utfärdat av bank eller Posten Aktiebolag,
c) tjänste- eller identitetskort utfärdat av AB ID-kort,
d) AB Rollfilms PRID-kort,
e) svenskt pass i EG-format.
Om identitetshandlingen har upphört att gälla får den dock godtas om giltighetstiden inte har gått ut tidigare än sex måna-der räknat från den dag identitetskontrollen görs.
3 § Identitetshandling som bär spår av radering eller annan liknande åverkan skall inte godtas. Detsamma gäller om fotografiet inte är välliknande eller om det kan misstänkas att fotografiet har bytts ut.
4 § I stället för vad som sägs i 1 § får identiteten fastställas genom att förälder, annan vårdnadshavare, make eller maka skrift-ligen försäkrar att lämnade uppgifter om sökandens identitet är riktiga. Den som avger en sådan försäkran skall vara närvarande vid identitetskontrollen och kunna styrka sin egen identitet genom sådan identitetshandling som sägs i 2 §.
5 § I intyget skall anges på vilket sätt sökandens identitet har fast-ställts.
18 kap. Om läkarintyg
1 § Till en ansökan om körkortstillstånd för grupp II eller III skall, enligt 11 § körkortsförordningen (1977:722), fogas ett läkar-intyg. Detsamma gäller ansökan om förnyelse i vissa fall enligt 25 § körkortsförordningen. I 15 kap finns bestämmelser om hur läkarundersökningen skall utföras. För att säkerställa prövningen av den medicinska lämpligheten i förhållande till de krav som ställs för innehav, skall läkarintyget i förekommande fall kompletteras med ytterligare underlag enligt vad som sägs i 3 §.
Allmänt gäller att intyg eller motsvarande skall innehålla ett medicinskt utlåtande om huruvida en sjukdom som innebär en trafiksäkerhetsrisk föreligger eller inte.
2 § Kravet på underlag gäller även när hälsodeklarationen inne-håller uppgift om medicinskt förhållande som sägs i 3 §, vid omprövning och när uppgifter i övrigt ger anledning att ifråga-sätta körkortsinnehav.
Allmänt råd
Om ett medicinskt förhållande är ospecificerat eller berör flera medicinska områden, bör underlaget i första hand kompletteras med läkarintyg utfärdat av specialist i allmänmedicin. Utöver utlåtande som sägs i 1 § bör intyget, om sådant behov föreligger, specificera vilket ytterligare underlag enligt 3 § som krävs.
3 §